Trapperns Skinnberedningssats Enkel

Nedan text samt bilder är tagna direkt från tillverkarens hemsida:

Handledningarna är uppdaterade och kompletterade med ytterligare fördjupad information om skinnberedningens hemligheter. Jag har utökat kunskapsflödet i kring det att avbroska skinnen vid huvudet och dess omgivning. Bilderna har justerats och texten har riktats till att också inkludera fiskskinn. Dessutom är handledningarna skräddarsydda till enkel- respektive dubbel skinnberedningssats. Det är kort och gott frågan om en mycket påkostad skrift! Receptet till mitt skinnberedningsfett är också förfinat ytterligare med bland annat ägg, älghjärna och vegetabilisk olja som skapar ännu bättre inträngande och mjukgörande förmåga. Detta kan ni läsa mera om under länken fett. Nu har jag nya burkar till satserna igen, hårda och täta med en volym på dryga decilitern. Dessutom kommer kaliumaluminiumsulfatet i en absolut lufttät och stöttålig burk av hårdplast med förseglingsring. Alla delarna levereras i en ganska liten kartong, emballerat väl. Något speciellt våtutrymme, källarlokal eller liknande behövs inte. Skinnen kan med enkelhet beredas nästan vart som helst. Köket i en vanlig lägenhet går alldeles utmärkt. Fettet bör för övrigt förvaras svalt, det har en mindre tendens att härskna då, på lång sikt. Det kan nämnas redan nu att både Alunsaltet och myrsyran är kemikalier som under inga omständigheter får förtäras på något sätt. Myrsyran ska även undvika hudkontakt, syran är alltså relativt frätande och kan ge besvär, eller i värsta fall att lite skinn på händerna släpper om du kommer i kontakt med det i outspätt format. Någon större fara att röra vattnet i blandat skick utan handskar är det inte.

När jägaren väl har skjutit sitt vilt så oftast flås det i alla fall, men sedan då – efter det? I böcker och på filmer där instruktioner visas för detta, så slutar tillvaratagningen efter pälsandet. Då sägs oftast att skinnet ska saltas, vikas ihop, förpackas och sändas till närmaste garveri. Men varför inte göra det själv? Ärligt talat så tror jag att det är ett fåtal som verkligen tar hand om skinnet eller viltet. Trofébilder på jägare där husväggar är draperade med dussintal rävar på rad, säger ganska mycket. Inte många av dom kommer att flås, vilket är mycket synd. Resurser som rödrävsskinn är för skadliga för att bara låta vara. Men jag förstår rovdjursjägarna väldigt väl, jag har ju själv varit där en gång. Så låga som skinnpriserna är idag så saknas alla tänkbara motiveringar. Vem vill sitta och flå, skrapa och torka en räv för kanske femtio kronor? Då ska frakt och försäljningsandel dras ifrån också.

Men vänd på det hela istället. Fullfölj tillvaratagandet med att bereda skinnen och sedan låta sy upp ett plagg av några vintermårdar! Allt från före till efter jaktens slut får då ett helt annat värde! Som en tanke; konservera ditt livs största bäver i finaste position, med en gnagd aspkvist mellan tassarna, på ett snyggt konstgjort snöliknande underrede. Den placeras sedan bredvid TV:n på golvet. Ett mycket konstnärligt minne av en svunnen jakt, men som du ska gå och damma och sköta för resterande dagar. Glädjen för mig är att få använda skinnet som bävern gav, under kommande jakter! Att sitta där på pass i en mössa som består av ditt livs största bäverhona och på händerna kanske ditt livs största bäverhane. Eller av dom två ettåringarna som du sköt på samma morgonpass, året innan...

Det finns en hel del olika garvningsmetoder; vegetabilisk-, krom-, och barkgarvning till exempel. Om jag summerar flera andras omdömen om skinnberedning, så lutar det åt att det är detta sätt som är mest lämpligt för ”hobby” hantverkaren. Resultaten varierar, men flest fördelar ligger ändå i slutändan hos Alungarvningen. Invecklat kanske det låter att själv bereda sina skinn, men många arbeten gör ändå tiden i kombination med preparaten. Jägare som redan besitter kunskaper om skrapningen och har gjort det ordentligt från början, torde nog tjäna mest. En råvara där hinnor och fett är dåligt avlägsnade kan avskräcka nästan vem som helst. Annars är det mestadels bara rogivande sysslor. Ta fram några små skinn när kamraten dyker upp på besök. Sätt dig ner och mjukgör medan kaffet klarnar. Ge gästen ett skinn att dra och vrida under fikat, genom jaktens och fiskets alla berättelser!

Det här är ett skinnberednings kit som har sålts i nästan tio år, där väldigt många har provat att garva och bereda sina egna skinn. Både skinn av tamdjur och vilt har tagits fram. Metoden och skinnberednings satsen passar den som är lite osäker, men i alla fall vill pröva på. Många kunder, men inte alla har fortsatt att bereda sina skinn - när de väl kommit på tekniken. En del har blivit avskräckt när de åtagit sig för stora objekt från början. Och andra har förädlat skinn med alunsaltet och sålt vidare i mindre skala.

Skinnberedningssatsen innehåller:
350g Alunsalt i plastburk
50g Myrsyra i en glasflaska
1 burk (ca 1,5 dl) skinnberedningsfett
1st Handledning

Du behöver förutom det:
Vatten, 625g vanligt salt, skinn, mothåll för mjukgörning, plasthink med minst 10 liters volym, något att skrapa skinnen på, ett skrapredskap, några delar tvål eller schampo och eventuellt plasthandskar.